Det var julfest i veckan och man skulle ha något med sig så det blev lite hemgjort julgottis. Mozartkulor enligt tandläkarrecept (!), hallontryffel och snabbgjord kola i mikro. Med tjusiga förpackningar lurar man vem som helst:-) Fast de var å andra sidan rätt goda.

Börjar få lite julångest annars. Ska vi fira julen här hemma för första gången? Hur många blir vi? Hur mycket julstök kräver en jul? Jag tycker ju inte ens om julmat! Bara jag får sill och julgodis, fast inte tillsammans, så är jag nöjd.

Fast vi tog en tripp till Skansens julmarknad idag tillsammans med Elisabeth och Calle. Calle och Martin tröttnade rätt fort, och ändå var det Calles förslag...Väldigt god snickarkorv fanns det, traditionella våfflor med hjortronsylt (lite sånt följde för övrigt med hem också), lite glögg mot kylan så vi hade det riktigt mysigt!

Sushi på Youtubes

Tittar inte så ofta på Youtubes, men ibland får man roliga tips från någon annan. Följande film ställer man sig frågan om huruvida den är på skämt eller inte. Det alldeles uppenbara japanska svaret är givetvis: inte skämt....eller Men som svensk kan man ju ha lite kul...

Köksorgierna fortsätter...
Mer bak och köksstök blev det. Senaste två helgerna har jag börjat smygjulstöka, bara för att det är kul eller för att testa nya recept. Fikonmarmelad inspirerad av Jan Hedh fast gjord på torkade fikon och lagerblad blev alldeles utmärkt. Blir en bra julklapp eller gå-bort-present också. Klassiskt serverad efter maten till goda ostar, eller mer vardagsvulgo på skink- eller ostmackan.

Passade på att lägga in lite franskbrödbullar (frallor för Stockholmare) också, det känns tryggt att ha lite i frysen när man känner sig lite sugen på en macka. Uppfödd på hembakat bröd och bullar är det svårt att leva på fabriksbakat, och riktigt bageribakat är lite dyrt i längden - för att inte tala om jobbigt att jag runt efter. Ett specialtips är att om man tar ett vanligt recept, med jäsning två gånger så kan man också få hemgjort bake-off bröd. Förutom att man bakar sina vanliga franskbrödbullar, så tar man undan några av de utbakade och färdigjästa och lägger direkt i frysen. När man sedan en söndagmorgon är sugen på nybakat bröd tar man fram så många man vill ha, och gräddar i 250 grader (otinade) cirka 20 minuter eller tills de är klara.


Biscotti, italienska mandelskorpor, brukar ha strykande åtgång i de flesta sammanhang. Hittade ett intressant recept från Lotta Å i boken Från mitt kök till ditt. Dock var sista biten med torkning lite skum, så jag vände mig till mina köksgurus: lilla mamma och Anna Bergenström. De röstade för svagare värme och längre tid, så jag följde det i stället. Men innehållet med mandel, choklad och apelsin var (l)ju(v)ligt gott! I snygg påse med sidenrosett eller "old school" burkar med lock blir det riktigt tjusigt.

På samma sätt kan man göra hemgjord mysli, normalt sett lite präktigt, till en elegant present från eget kök. Själv gör jag helst en lite knaprig rostad mysli med flera flingor, kokos, nötter, vetegroddar, solrosfrön, lite vanilj, linfrö och torkad frukt med man kan ju variera lite utifrån vad man har hemma.

(Foto: Martin Malmsten)

Långt ifrån riktigt resande: böcker i bibliotekskatalogen
Har snöat in fullständigt de senaste två veckorna på min bibliotekskatalog. En åttaårig dröm att ha mina böcker i en bibliotekskatalog håller på att bli verklighet. Library thing är en ljuvlig web 2.0 produkt där man samlar sitt eget bibliotek. Gratis för upp till 200 böcker, 188 kronor för hur många som helst. Poster hämtar man från Libris, Amazon och en mängd andra ställen (jadå, jag har hämtat från japanska Amazon också). 1207 böcker har jag noterat i min library thing, vilket är nästan alla förutom de problematiska (de som krånglar i posthämtning eller inte finns i någon annan katalog och måste läggas in manuellt) Hur många har du i din?

Det medges att det är lite underligt att lägga in sina böcker i en egen bibliotekskatalog, men när man för tredje gången köpt samma bok för att man inte kommer ihåg alla man har så blir de mer begripligt. Dessutom är det kul! För mig som jobbar så långt ifrån katalogposter som man kan komma i biblioteksbranschen är det lite excentriskt. Mina katalogiserande kollegor tittar skeptiskt på mig...

Tystnad! Matlagning pågår!
Harmoni råder när jag tar mig tid att seriematlaga. Seriematlagning, vad är det undrar du. Enkelt, man lagar mat i långa serier: långkok, många portioner och flera rätter så att man kan ladda frysen för många glada dagar framöver. Jag tycker det är kul att laga mat ibland, men inte när jag måste. Baka är ännu roligare, men det blir aldrig bra när jag måste. Så därför passar jag på när jag känner mig tillfreds och gör många saker på en gång. Det kan vid ett tillfälle bli bröd av någon sort, frallor av en annan (gärna med några hela korn i, till exempel kokt dinkel), muffins och bake-off frallor av någon sort (Man gör vanliga frallor, jäser klart bullar men i stället för att grädda dem fryser man in dem. När man sedan vill ha nybakade bullar en söndagmorgon tar man fram och gräddar otinade i 250 grader cirka 20 minuter. Vardagslyx minsann!).

En annan dag blir det lax med balsamicosås, pestofisk, tomatsås, ratatouille, lingon/vindruvspaj med vanliljsås.

Indiendofter
Det luktar Indien i köket, ljuvligt! Martin har tagit sig för att laga två av mina indiska favoriter: Aloo Gobi och samosa. Aloo Gobi, dvs blomkål och potatis låter kanske inte så upphetsande, men om man har ätit riktig sådan, väl tillagad så inser man hur gudomlig en riktig vegetarisk rätt kan vara. Långt från vegetariska biffar och andra fånerier. Varför köttegenskaper när grönsakernas egna är så mycket bättre? Samosa, aloo gobi och vegetarisk biryani (risrätt med grönsaker i), lite raita och sedan behöver man inget kött alls.

Samosa är mer avancerat eftersom man dels måste göra deg, grönsaksfyllning, montera "pirogerna" och sedan fritera. Tjuvsmakade fyllningen och jag blev förvånad över hur autentisk den var. Receptet var tydligen från någon vegansajt...Med rätt kryddor från kvartersbutiken Taj Mahal på Kammakargatan och noggrant tillämpande av recept går det tydligen fantastiskt. Spännande är att man med samma kryddor kan hamna i helt olika smakupplevelser beroende på tillagning och ordning. Enda problemet med att få autentisk indisk mat hemma är att längtan blir ännu starkare.

Bror stor tar med mig till Danmark en måndag. För oss som inte längre bor i Malmö är det fortfarande lite obegripligt hur lätt det är att ta sig dit från Limhamn med bron, med snabbiljett(Brobizz) kör man bara rakt igenom utan att fumla med betalning och 53 minuter senare är man på Louisiana i Humlebaek. Hur långt kommer jag inom Stockholm på 53 minuter? På två timmar sägs man vara i Odense...

På Louisiana pågår en trevlig Poul Kjaerholm-utställning. För en som bara i sina drömmar kan tänka på en PK22 är det lite dregeldregel över det hela. Och önskan om att äga ett original är inte mindre.

På vägen hem tar vi vägen in om Sydhavnen, Köpenhamns Silicon valley, och precis bredvid i de lite ruffare kvarteren ligger en osannolik italiens supermercado Supermarco Alltså inte en elegant liten delikatessbutik i centrum utan just en italiens supermarket i utkanten av stan, låt vara vid Sydhavnen, där man kan hitta alla italienska delikatesser, viner, skafferivaror och pastamaskiner, espressomaskiner man kan tänka sig. Tydligen är det så att Supermarco huvudsakligen är en grossist för italienska varor, bland annat är man dansk importör av vattnet Pellegrino, och att butiken är ett sidospår. Coolt! Gio shoppar rejält av både vin och ost. Jag som ska på lång tågresa till Stockholm tar det lite lugnare med lite ost, lite svampbuljong och risottoris. Fast mängden av färdig tiramisu var lockande...


Tillbaka igen i Malmö tidigt på eftermiddagen och skånska funderingar. Malmö förändras. På bussen får den somaliske chauffören förklara för mig på bredaste malmöitiska hur man laddar busskortet och den förinspelade rösten som annonserar hållplatserna låter som den kommer från norra skåne, kanske Helsingborg. Helt otänkbart för 10 år sedan. Skönt med utveckling!

I Malmö har man också numera en rad spännande butiker av olika slag. Hinner med att shoppa slowfood-certifierat bröd på Il Panificio innan jag ger mig iväg på sista visiten: till Fredrika som trevligt nog flyttat tillbaka till Malmö med sin familj. Det gör det mycket enklare att träffas, västgötska landsbygden har man sällan vägarna förbi...Och sedan får man åka hem:-)

...sedan Kullen...
Hyr en bil till trevligt pris på Avis (sommarrabatt+SJ-rabatt+SAS-rabatt, inte dåligt), det blir en Toyota Corolla som jag är van vid. Kör på nostalgitur till Kullen med Mölle och Arild. Det finns många familjebilder min barndom och Kullen och under gymnasiet var jag en del i Arild och Mölle. Fortfarande pittoreskt, men nästan för prydligt och välskött nu. Det märks att det inte råder brist på pengar i denna landsända. Men fint är det. Nån gång ska jag också bo i Mölle, lämpligtvis på Turisthotellet, Grand hotell är nog lite väl grand.

Äter ljuvligt laxxmörrebröd hos Knafves (faktiskt rekommenderat i SvD) i Mölles hamn, rundar av med en våffla runt hörnet. Efter ett snabb tur till Mölle krukmakeri där jag råkar köpa en liten mjölkkanna...styr jag ut till själva fyren. Snabbt stopp vid Ransvik, syndens näste vid förra sekelskiftet då man badade män och kvinnor tillsammans här i käcka baddräkter. Helt obadbart just nu eftersom det är helt täckt med gröna äckliga alger. Ingen synd här alltså,

Fyren är sig lik, berömd för sin styrka. Utsikten är lång och även här säljer de våfflor, men jag är nyäten. Lite bilder, väldigt fotogeniskt.

Pinsamt nog har jag aldrig varit vid Nimis, så det råder jag bot på nu. Jag är medborgare i Ladonien sedan länge men har levt i exil tills nu. Exceptionellt brant nedväg (och givetvis likaledes på uppvägen). Halta, lytta och klena göre sig icke besvär. Träningsvärken kommer som ett brev på posten i morgon. Men det är väl värt det. Tyvärr är vädret lite dåligt för fotografering, men man kan inte få allt. Nästa gång tar jag båten hit och hoppar av med vattentäta säckar!

Smaklig rödspätta och en delikat brylepudding hos Knafves avrundar kvällen och sedan somnar jag sött i mitt eget rum på vandrarhemmet i Jonstorp där man får chokladbit på kudden!

Fler bilder från Skåneresan finns på Flickr.

...sedan dagar i Skåne
Under det senaste året har inte mindre än tre av mina vänner flyttat tillbaka till Skåne. Så nu har jag många att hälsa på! Snabb kvällsvisit hos Barbro bakom domkyrkan i Lund och hennes hemgjorda flädersaft, varför gör jag inte sån själv? Barndomsnostalgi, mors faster Asta bjöd mig första gången på skånsk "hylleblomssaft" som det heter där och den är ju bästa saften. Funkar som vuxendryck med gin/vin också. Fuskade genom att köpa en flaska hos Systrarna Lundgren på Skäret...

Den årliga visiten hos Tora och Jörgen i Norra Grönby är viktigt för lantlig vila, span på ny teknik samt senaste rapporterna från skolans och växternas värld. Själv odlar jag ju inget, men det är kul att titta på deras företagssajt Plantastic, där de säljer fröer, lökar och trädgårdstillbehör. Vi tar en idyllisk aftonpromenad till den lokala vingården, Hällåkra vingård. Första skörd tydligen i år, och nästa år ska det finnas ett vin klart. Fascinerande att man kan odla vinstockar i Skåne. Väldigt märkligt är också att så fort man kom in på själva vingården kände man att klimatet var annorlunda, lite varmare. Tala om mikroklimat!


Plockar upp Emma i Lund och vi kör till rikskända Olof Victors bageri och café. Fika i trädgården, smaskig laxmacka, luftig citron-marängpaj och livsfarlig butik med mycket man vill ha. Ett dinkelbröd och lite olivolja i fin flaska slinker med. Hör att deras produkter numera säljs på NK i både Stockholm och Göteborg, bra!

Äntligen semester! Först Malmö...
Vissa har semester när alla andra är tillbaka på jobbet. Folk evisas med att säga "du har ju redan varit ledig i år" men det var faktiskt i vintras och sommarsemester är väl en mänsklig rättighet i Sverige? Sommarledigt i Sverige vill väl alla ha. Det fantastiska sommarvädret har i och för sig försvunnit och nu njuter jag mellan skurarna. Men bara det här att få sova som jag vill, äta när jag vill och inte följa någon annans uppgjorda schema är viktigt för mig. Så jag fördelar mina lediga dagar mellan Skåne och skärgården.

Kåldomar i barndomshemmet på Limhamn, promenad vid brofästet, samtal med den dyra moderna och hemlagad mat inleder. Tar en shoppingdag runt Möllan, Möllans ost har flyttat till hörnet vid Möllevångstorget och Bergsgatan och blivit mer än ostaffär, snarare delikatessaffär. Fortfarande med stor kunnighet, mycket ost men också chark, bröd, spännande flaskor och burkar. Trevligt att köpa till sig själv och enklare för samvetet att shoppa loss på presenter. Står och tjuvlyssnar på innehavare Peters och Bo "Solens mat" Hagström och deras ingående samtal om olivoljor. Kommer ut med två kassar och går till grannen Sillastryparen(var annars än i Skåne väljer man ett sådant namn?) och köper uer-fisk för första gången. Stekt bara med lite flingsalt och peppar en blir en bra middag till modern och mig själv. Lite bönjox till förrätt, uer med ugnsrostade grönsaker och quinoa. Strössla med Renee Voltaires saliga röra(frön) lite goda ostar och fikonmarmelad, dessert på Möllan-plommon och lite chardonnay. Den ömma modern verkar nöjd.

En annan kväll inviterar brodern impulsivt och bjuder på smaskiga hemgjorda hamburgare på olivciabatta och brorsdotterns fabulösa choklad-hallonpaj. Modern erbjuder sig att köra, så det blir vin igen.

I samband med shoppingrundan vid Möllan passar jag på att besöka Chokladfabriken (dvs den lilla utställningen och chokladbutiken i gamla Mazettifabriken). Alltid roligt med gamla burkar, formar, redskap och förpackningar.

Sommarhusdrömmen
Folk börjar komma tillbaka från semestrarna och vi andra drömmer fortfarande sommarhusdrömmen. Uppväxt i en familj utan sommarhus har drömmen alltid funnits där. Några barndomssomrar hos morföräldrar med stuga utanför Båstad. Tonår på besök i kompisens föräldrars hus i Arild men sen inte så mycket mer. Bortglömd under vinterhalvåret men akut närvarande under sommaren. Bor man i Stockholm är drömmen ganska svår att realisera om man inte är rik, men det går. Några olika lösningar finns: skaffa riktigt hus långt utanför stan men med pendelavstånd, köpa pappas sommarhus billigt, ärv tomt av mormor och bygg själv, ärv pengar och köp hus, köp tomt på ö långt borta och bygg själv, skaffa flickvän vars föräldrar har sommarhus på västkusten, erbjuda sina tjänster som husvakt när ägarna är bortrest, köp lägenhet utomlands där det är billigare, hyr skärgårdsstuga någon vecka. Själv drömmer jag fortfarande om ett litet litet hus långt ut i skärgården...

Vad blir nästa resa tro?
En god vän frågade häromdagen vad jag drömmer om för resa nu, och det
satte igång tankarna. Indienresan har sjunkit undan, jag är inte helt
uppfylld av den längre utan kan sitta och njuta av bilderna och längta
mig tillbaka. Men nästa resa? Visserligen låter Gibraltar lockande,
med klippan mellan två hav men innerst inne är det nog safari i
Tanzania som lockar fortfarande. Den resan var planerad men blev
bortbytt till Indien eftersom kostnaden för två veckor i Tanzania på
safari motsvarar kostnaden för två månader i Indien. Nu har jag varit i
Indien och kan komma tillbaka till ursprungstanken. Safari i Indien
har inte gjort safari i Tanzania mindre lockande, tvärtom. Nu vet jag
vad som gäller, hur man gör för att få ut det bästa av varje jeepåk,
guide och chaufför. Jag vet vad man behöver för utrustning och hur man
tänker när man tar bilder.
Men det var drömmar det! Har inga semesterdagar kvar i år att spendera
så jag får fortsätta drömma fram till nästa år...Så länge spanar jag
på den lockande sajten Savannen.

På jakt efter monsunen
Har börjat läsa en bok som min älskling rekommenderat: Chasing the monsoon av Alexander Frater och är helt fascinerad. Uppväxt i tropikerna har Frater alltid varit intresserad av väder, ett arv från pappan och när han drabbas av en nackskada (!) väljer att han leva genom att uppleva vädrets makter i form av monsunen. Han följer monsunen i Indien från sydspetsen i Kannyakumari där 3 hav möts och norrut mot Cherrapunji, Assam - mest regntyngt i världen. Han möter detta märkliga väder först på stranden i Varkala, där folk samlas för att hälsa monsunen. Kerala där Varkala ligger är ett epicentrum för ayurveda, den indiska läkekonsten, och just monsunen anses som en bra tidpunkt att påbörja behandlingar. Det kan låta som ett märkligt äventyr att följa detta dramatiskt väder, men boken är helt oemotståndlig! Njuter varje kapitel och försöker förlänga nöjet genom att spara lite på läsningen. Boken blir också ett inlägg i klimatdebatten, precis som Mark Lynas Oväder, eftersom man inser att tidigare var monsunens ankomst förutsägbar som klockan-man visste vilken dag och nästan vilket klockslag den brukade anlända. Numera är det mer osäkert, den kan bli veckor försenad.

Vikten av att resa och uppleva
Bedrövad av dagens bomber i Bombay. Förmodligen är det mänskligt att
påverkas mer av händelser och katastrofer på platser man faktiskt
besökt. Att man varit på en plats skapar en relation till platsen, och
har jag en relation så berörs jag mer. Precis som cancer berör mig
mer om det är en god vän som drabbas, så känner jag mer när "mina
platser" i världen drabbas. Bomber i Bombay, bomber i Varanasi när jag
är i Indien, bomber i Delhi precis innan jag åker till Indien, tsunami
på platser i Thailand som jag besökt flera gånger och där min tennistränare
förlorar flera av sina barn och skolkamraters familjer likaså, bomber
i London som jag rest till många gånger, politiska oroligheter i Nepal
där jag trekkat. Listan håller på att bli allt längre. Listan på
katastrofer blir längre, listan över mina erfarenheter blir längre.
Det måste vara ett bra tecken att jag känner för fler och fler delar
av världen. Att resa öppnar mig för fler, empatin ökar eftersom jag
har en relation och har träffat folk på allt fler ställen. Min värld
blir större och alltmer blir bekant. Det har inget med
främlingsfientlighet att göra, bara med mänskliga känslor. Frågan
blir då, om jag inte reser i världen kan jag då ha en relation till
den mer än som text i dagens tidning? Tror att det var Aidan Chambers som pratade om att litteratur ger oss bilder att tänka med. Nog så viktigt. Men lika viktigt är egna upplevelser av världen, händelser för att ge oss känslor att känna med.

Elisabet Fornell på nätet
Du glömmer väl inte att hålla koll på min vanliga sajt på Geckotales, gå direkt till sidan som heter Elisabet Fornell

Förutom sajten på Geckotales så har jag också den här bloggen elisabet fornell.

Mina bokmärken samlar jag på delicious, under namnet Geckolisa

Bilder hittar du på Flickr under namnet Geckolisa där också - en del bilder är privata och du kan bara se dem om du ingår i mitt nätverk som vän eller familj.

Indien 1998 och 2006 -jaemfoerelse

Att jaemfoera Indien 1998 och Indien 2006 aer oundvikligt. Mycket aer sig likt men en del har aendrats.
Paatagligt aer att den tekniska utvecklingen gaatt framaat och genom att den indiska ekonomin gaatt framaat saa aer den synligt genom oaendligt maanga mobiltelefoner. Haer aer den nu status, man laegger upp den paa restaurangbordet etc(kaenner ni igen?), kollar in andras etc. Inte helt konstigt, med tanke paa att det fasta naetet 1998 iofs funkade ganska bra, men maanga hade inte egen telefon utan utnyttjade de sma naerbutikerna i varje kvarter med telefonautomat. Intressant aer ocksaa att mobiltelefonen inte bara aer en sak foer oever- och medelklass. TAxichauffoerer har saa klart, men ocksaa auto-rickshawfoerare, betjaenter och andra. Coolt aer att i en liten stad se en kvinna med full sari hala fram sin mobil!

Vaeldigt maanga fler internetcafeer finns. Spaennande aer att det inte bara aer resenaerer som anvaender dem utan ocksaa indier som skriver CV, smaafoeretagare som skriver rapporter etc. Paa maanga staellen aer det snabbt, windows xp och billigt: 30 rupies i timmen (strax under 6 kronor).

Bilarna blir tyvaerr bara fler haer ocksaa. Och stoerre. Tyvaerr har terraengbildssyndromet slagit till haer ocksaa, vilket aer helt livsfarligt i den haer miljoen. Det verkar det inte finnas trafikregler oeverhuvudtaget, professionella foerare koer som om de har stulit bilen. De har i alla fall koll paa omvarlden till skillnad fraan alla halvt nyrika som koer sjaelva. De har tummen mitt i handen, absolut ingen koll paa omvarlden. Alla kategorier koer om HELA tiden, oavett laemplighet. Till bilden hoer ocksaa att man tutar nar man saaeger att man kommer, att man koer om, naer nagon aer i vaegen , det vill saega i stort sett hela tiden. Och saa aer foerstass korna kvar som en wild card! Och haest och vagn, och ko och vagn...

Utfoer gaar det ocksaa med barnuppfostran. Snart kommer nog en indisk nanny tv-serie ocksaa! VAd jag minns fraan 1998 var att familjer hade ofta maanga barn men de var lugna och tysta. Nu har det kinesisk-japanska "lille kejsar-syndromet" slagit till haer ocksaa. Medelklassen har ofta bara ett barn, extremt ouppfostrat, bortskaemt och skrikigt och stoerigt. Foeraldrarna laater det goera helt vad det vill, springa omkring och skrika och stoera hela vaerlden. Knappast ett framsteg.

Naagot som aer lika bra som 1998 aer maten! Det aer helt enkelt svaart att hitta aecklig mat om man aeter indisk mat, om man undantar Goa daer portugiserna har forstoert det hela och allt aer aeckligt. Men om vi haeller oss till riktiga Indien saa aer det lysande! Paa en del staellen aer det lite dyrare men daa aer det oftast en lite snyggar miljoe man betalar foer, luftkonditionering men sjaelva maten aer faktiskt fantastiskt bra oeverallt! Och aeven paa de saa kallade dyrare staellena aer det fortfarande loejligt billigt. Vi brukar betala mellan 150 och 300 rupies foer hela notan(2 personer alltsaa, vanligen ingen alkohol men naagon gaang oel och daa kanske vi betalade 500) vilket ju daa motsvarar strax under en femtedel i svenska, alltsaa 30-100 kronor foer tvaa. Loejligt! Dyrast hittills var faktiskt paa ett modernt pizzastalle i Mysore: 650 rupies, men daa var det pizza, garlic bread, foerrett och en maengd cola.

Nyfikenheten paa vaesterlaenningar kvarstaar, men moejligen lite minder paa stora staellen. Paa mindre stallen faar man fortfarande finna sig i att de stirrar och att vissa gaerna vill bli fotograferade med oss. Udda, men lite kul.

Som svensk aer man ganska bortskaemd med vatten. Det finns alltid, baade varmt och kallt och kommer rent och drickbart ur kranen direkt. Alldeles onoedig lyx hos oss aer det egentligen att koeopa vatten paa flaska, moejligen aer man daa ute efter bubblorna. I Indien aer det inte lika trivialt. Alla har faktiskt inte rinnande vatten inomhus, och framfoer allt saa aer det si och saa med hur rent det aer. Vattnet i bombay luktar ganska starkt av klor, saa det aer renat paa naagot saett. Men man vaagar ju inte dricka det foer det.

Tidigare resor har vi slentrianmaessigt koept vatten paa flaska, vilket aer enkelt och billigt. Men naer vi boerjade raekna paa det saa insaag vi att det skulle bli ett vaeldigt stort plastberg efter oss i Indien. 2 personer som dricker 2-3 liter om dagen ger 4-6 plastflaskor om dagen. Paa 90 dagar blir det 360-540 flaskor! Det aer inte riktigt foersvarbart att bidra till Indiens miljoeproblem med ett plastberg (nej, de recyclar inte flaskorna som vi). Loesningen? Att rena sitt eget vatten. Dessutom har undersoekningar visat att indiskt flaskvatten innehaaller maanga (uppaat 60!) gaanger mer bekaempningsmedel aen vad som aer tillaatet i EU.

Rena vatten kan man goera paa flera saett: koka-inte genomfoerbart, kemisk rening med tabletter - enkelt men inte saa nyttigt i laengden, rening med vattenpump med keramiskt filter - lite fysiskt kraevande men ganska vettigt. Vi fastnade foer den keramiska loesningen och koepte en liten pump av maerket Katadyn mini-varianten.Den aer pytteliten, men har stor kapacitet. Men man anvaender handkraft!

Hur har det gaat daa? Naer vi var sjuka, inte alls-daa koepte vi vatten. Paa resa funkar det inte heller saa bra, eftersom man daa faar baera vaeldigt mycket med sig och det aer foer jobbigt. Men naer vi aer "bofasta" foersoer vi verkligen. Har pumpat raett maanga liter vid det haer laget och fler ska det bli!

I-landsproblem

Ett i-landsproblem aer ju var man goer av snytpappret paa stranden i Goa. Ligger under parasollet, havet dundrar med raett kraftiga vaagor framfoer och jag aer fortfarande foerkyld. Daa blir det snytpapper, trots saltvattenskoljning. Var goer man av det? Indier tenderar att slaenga skit paa marken, men jag aer svensk saa principen haall sverige rent gaeller aeven haer. Svaart. Faar vael spara paa det i fickan och slaenga naer jag kommer tillbaka till rummet som ligger 100 meter haerifraan.
Foer oevrigt saa skulle man kunna saega att Sverige inte aer saa vaeldigt rent langre. Dels verkar slaeng-moralen ha sjunkit, dels satsas det foer lite paa staedning saa ett det ligger mer skit och daa blir det laettare att folk slaenger och daa blir det mer att staeda...en ond cirkel alltsaa. Dessutom har det drastistk forandrats sedan roekfoerbudet paa krogen kom. Nu staar alla och roeker utanfoer och slaenger fimpar daer. Straengt taget utanfoer alla staellen, inte bara krogar. UTanfoer min egen port aer det samma sak. Jag undrar hur det blev saa att det aer helt ok att slaenga? Till och med snyggt klaedda, fiffade och valstajlade damer i framskriden aalder slaenger. Har du naagon uppfattning?
Noterade att i Japan var det extremt rent, INGEN, saeger INGEn slaengde naagot oeverhuvudtaget.