Indien 1998 och 2006 -jaemfoerelse

Att jaemfoera Indien 1998 och Indien 2006 aer oundvikligt. Mycket aer sig likt men en del har aendrats.
Paatagligt aer att den tekniska utvecklingen gaatt framaat och genom att den indiska ekonomin gaatt framaat saa aer den synligt genom oaendligt maanga mobiltelefoner. Haer aer den nu status, man laegger upp den paa restaurangbordet etc(kaenner ni igen?), kollar in andras etc. Inte helt konstigt, med tanke paa att det fasta naetet 1998 iofs funkade ganska bra, men maanga hade inte egen telefon utan utnyttjade de sma naerbutikerna i varje kvarter med telefonautomat. Intressant aer ocksaa att mobiltelefonen inte bara aer en sak foer oever- och medelklass. TAxichauffoerer har saa klart, men ocksaa auto-rickshawfoerare, betjaenter och andra. Coolt aer att i en liten stad se en kvinna med full sari hala fram sin mobil!

Vaeldigt maanga fler internetcafeer finns. Spaennande aer att det inte bara aer resenaerer som anvaender dem utan ocksaa indier som skriver CV, smaafoeretagare som skriver rapporter etc. Paa maanga staellen aer det snabbt, windows xp och billigt: 30 rupies i timmen (strax under 6 kronor).

Bilarna blir tyvaerr bara fler haer ocksaa. Och stoerre. Tyvaerr har terraengbildssyndromet slagit till haer ocksaa, vilket aer helt livsfarligt i den haer miljoen. Det verkar det inte finnas trafikregler oeverhuvudtaget, professionella foerare koer som om de har stulit bilen. De har i alla fall koll paa omvarlden till skillnad fraan alla halvt nyrika som koer sjaelva. De har tummen mitt i handen, absolut ingen koll paa omvarlden. Alla kategorier koer om HELA tiden, oavett laemplighet. Till bilden hoer ocksaa att man tutar nar man saaeger att man kommer, att man koer om, naer nagon aer i vaegen , det vill saega i stort sett hela tiden. Och saa aer foerstass korna kvar som en wild card! Och haest och vagn, och ko och vagn...

Utfoer gaar det ocksaa med barnuppfostran. Snart kommer nog en indisk nanny tv-serie ocksaa! VAd jag minns fraan 1998 var att familjer hade ofta maanga barn men de var lugna och tysta. Nu har det kinesisk-japanska "lille kejsar-syndromet" slagit till haer ocksaa. Medelklassen har ofta bara ett barn, extremt ouppfostrat, bortskaemt och skrikigt och stoerigt. Foeraldrarna laater det goera helt vad det vill, springa omkring och skrika och stoera hela vaerlden. Knappast ett framsteg.

Naagot som aer lika bra som 1998 aer maten! Det aer helt enkelt svaart att hitta aecklig mat om man aeter indisk mat, om man undantar Goa daer portugiserna har forstoert det hela och allt aer aeckligt. Men om vi haeller oss till riktiga Indien saa aer det lysande! Paa en del staellen aer det lite dyrare men daa aer det oftast en lite snyggar miljoe man betalar foer, luftkonditionering men sjaelva maten aer faktiskt fantastiskt bra oeverallt! Och aeven paa de saa kallade dyrare staellena aer det fortfarande loejligt billigt. Vi brukar betala mellan 150 och 300 rupies foer hela notan(2 personer alltsaa, vanligen ingen alkohol men naagon gaang oel och daa kanske vi betalade 500) vilket ju daa motsvarar strax under en femtedel i svenska, alltsaa 30-100 kronor foer tvaa. Loejligt! Dyrast hittills var faktiskt paa ett modernt pizzastalle i Mysore: 650 rupies, men daa var det pizza, garlic bread, foerrett och en maengd cola.

Nyfikenheten paa vaesterlaenningar kvarstaar, men moejligen lite minder paa stora staellen. Paa mindre stallen faar man fortfarande finna sig i att de stirrar och att vissa gaerna vill bli fotograferade med oss. Udda, men lite kul.