Klassiker: pommes frites

Hemlagad pommes frites är gott, rysligt gott  till och med. Men lite bökigt. Och man måste känna till tricket med dubbelfritering, för att skapa den rätta balansen mellan knaprig yta och fluffig insida. Obs! het frityrolja är livsfarlig! Alla barn ute och grytan på en innerplatta rekommenderas.

1. Skala potatisen och skär i stavar, jag tycker 2 cm är godast. Lägg dem i en skål med kallt vatten cirka en halvtimme så att stärkelsen lakas ut ordentligt, det är det som gör dem krispiga. 
2. Fyll en fritös eller hög tjockbottnad kastrull med 1 liter olja (enkel rapsolja, ta inte finoljan) och värm upp till 120 grader. 
3. Ta upp potatisstavarna från vattnet och klappa ordentligt torra med papper eller handduk.
4. Lägg potatis i den varma oljan, inte allför stor mängd  i taget dock-då sjunker temperaturen för mycket. Har man en frityrkorg är det lysande, det har inte jag och det går bra ändå. 
5. Fritera tills de är mjuka och fortfarande vita, nästan med lite vit skorpa - absolut inte brun skorpa ännu.  Det tar cirka 10 minuter beroende på storlek. 
6. Ta upp potatisen från frityroljan och låt rinna av på hushållspapper. 
7. Låt den vila minst 5 minuter, och upp till 3-4 timmar säger proffsen (jag har provat 24 timmar och det funkar även om det inte blir perfekt men eftersom man då förvarar i kyl måste man rumstemperera innan man gör fritering 2)
8. När det är ätdags: Värm upp oljan (samma) till 180 grader
9. Fritera i omgångar tills potatisstavarna är gyllenbruna. När oljan svalnat kan man hälla den på flaska och återanvända några gånger-filtrera vid behov. 
10. Ta upp, salta och servera!

P.S. Ja, jag har faktiskt odlat potatis en gång, om än inte just nu. Odlade i hink på en av mina balkonger (!) när jag bodde i Malmö.

Stenbärsgelé

Stenbär vad är det, säger alla. På vår tomt växer starkt röda bär som har blad liknande smultron. Vi trodde först att de var giftiga, och instruerade dottern att inte äta dem. Sedan köpte jag en bärbok till henne (Sofis bärbok av Stefan Casta och Bo Mossberg) och fick lära mig att det var stenbär, hallonets hemliga kusin.

Officiellt rubus saxatilis, och kallas bland annat Jungru Marie bär, glasbär, stenhallon, kobär, kärringbär m.m. De finns nästan överallt, utom i södra Skåne vilket ju kan förklara att min familj inte känner till dem.  Vissa år finns massor, vissa år inga alls. Stenbär trivs på steniga ställer, skogar och hagmarker.  Busken är högst ett par decimeter hög. Mycket vackert  och gnistrande röd. Formen är ungefär som hjortron, de smakar inte jättegott att att äta men blev en väldigt god gelé, lite syrligt som vinbär med inslag av hallon. Men det blev inte så mycket... Det får bli till ett fint kalas.

Användningsområde förutom gelé, enligt min vuxenbok Svenska bärboken av Inger Ingemanson (införskaffad efter barnboken) är rårörning, syltning med vanilj och socker, använd i saft eller likör eller lägg i sallad ungefär som granatäpple.

Vi fick inte ihop mer än en halv liter bär men här följer ett normalt recept.

Recept stenbärsgelé

1 liter stenbär
1 dl vatten
9 dl socker per avrunnen liter saft

1. Rensa bären, skölj inte.
2. Koka i vatten 5-10 minuter, utan att röra
3. Häll upp i saftsil och låt självrinna 30 minuter
4. Mät saften och koka upp den i ren gryta
5. Tillsätt socker lite i taget
6. Sjud under omrörning 10 minuter. Pektin verkar inte behövas till stenbär. Tillsätt konserveringsmedel om det ska sparas mer än 6 månader
7. Häll upp gelén i små rena burkar, fyll ända upp. 

(Foto: Martin Malmsten)