Vikten av att resa och uppleva
Bedrövad av dagens bomber i Bombay. Förmodligen är det mänskligt att
påverkas mer av händelser och katastrofer på platser man faktiskt
besökt. Att man varit på en plats skapar en relation till platsen, och
har jag en relation så berörs jag mer. Precis som cancer berör mig
mer om det är en god vän som drabbas, så känner jag mer när "mina
platser" i världen drabbas. Bomber i Bombay, bomber i Varanasi när jag
är i Indien, bomber i Delhi precis innan jag åker till Indien, tsunami
på platser i Thailand som jag besökt flera gånger och där min tennistränare
förlorar flera av sina barn och skolkamraters familjer likaså, bomber
i London som jag rest till många gånger, politiska oroligheter i Nepal
där jag trekkat. Listan håller på att bli allt längre. Listan på
katastrofer blir längre, listan över mina erfarenheter blir längre.
Det måste vara ett bra tecken att jag känner för fler och fler delar
av världen. Att resa öppnar mig för fler, empatin ökar eftersom jag
har en relation och har träffat folk på allt fler ställen. Min värld
blir större och alltmer blir bekant. Det har inget med
främlingsfientlighet att göra, bara med mänskliga känslor. Frågan
blir då, om jag inte reser i världen kan jag då ha en relation till
den mer än som text i dagens tidning? Tror att det var Aidan Chambers som pratade om att litteratur ger oss bilder att tänka med. Nog så viktigt. Men lika viktigt är egna upplevelser av världen, händelser för att ge oss känslor att känna med.