Vår dotter Alva
Det är bara att inse att det här är början på mitt största äventyr i livet: den 17 oktober 2008 födde jag Martins och min dotter Alva. 55 cm lång och 4,3 kg vid födseln, hon kvalade därmed in bland de 5 % största barnen och det känns ju tryggt. Redan från första början hade hon lungor som heter duga och mat är största intresset. Jag har lite svårt att förstå att hon faktiskt är vår och att de faktiskt lät oss lämna sjukhuset och ta henne med hem. Hur kan de tro att vi klarar av det enorma ansvaret? Hur ska jag veta vad hon menar med allt hon "säger"? Men något gör vi väl rätt, för hon växer så det knakar: 3 cm längre på 3 veckor och skriker gör hon faktiskt inte så mycket egentligen. Hon trivs däremot med att vara vaken på natten, och äta på natten. Dagen är till för att sova, hemma i vaggan och ute i friska luften när vi kör henne i vagnen.