Stenbärsgelé

Stenbär vad är det, säger alla. På vår tomt växer starkt röda bär som har blad liknande smultron. Vi trodde först att de var giftiga, och instruerade dottern att inte äta dem. Sedan köpte jag en bärbok till henne (Sofis bärbok av Stefan Casta och Bo Mossberg) och fick lära mig att det var stenbär, hallonets hemliga kusin.

Officiellt rubus saxatilis, och kallas bland annat Jungru Marie bär, glasbär, stenhallon, kobär, kärringbär m.m. De finns nästan överallt, utom i södra Skåne vilket ju kan förklara att min familj inte känner till dem.  Vissa år finns massor, vissa år inga alls. Stenbär trivs på steniga ställer, skogar och hagmarker.  Busken är högst ett par decimeter hög. Mycket vackert  och gnistrande röd. Formen är ungefär som hjortron, de smakar inte jättegott att att äta men blev en väldigt god gelé, lite syrligt som vinbär med inslag av hallon. Men det blev inte så mycket... Det får bli till ett fint kalas.

Användningsområde förutom gelé, enligt min vuxenbok Svenska bärboken av Inger Ingemanson (införskaffad efter barnboken) är rårörning, syltning med vanilj och socker, använd i saft eller likör eller lägg i sallad ungefär som granatäpple.

Vi fick inte ihop mer än en halv liter bär men här följer ett normalt recept.

Recept stenbärsgelé

1 liter stenbär
1 dl vatten
9 dl socker per avrunnen liter saft

1. Rensa bären, skölj inte.
2. Koka i vatten 5-10 minuter, utan att röra
3. Häll upp i saftsil och låt självrinna 30 minuter
4. Mät saften och koka upp den i ren gryta
5. Tillsätt socker lite i taget
6. Sjud under omrörning 10 minuter. Pektin verkar inte behövas till stenbär. Tillsätt konserveringsmedel om det ska sparas mer än 6 månader
7. Häll upp gelén i små rena burkar, fyll ända upp. 

(Foto: Martin Malmsten)