Azorerna: kor, ananas, gröna fält och blå Atlanten
Bäst uppfattar man var öarna ligger om man tittar på en jordglob. En tredjedels sträcka från Lissabon till USA:s östkust och där har man dem. På många vanliga kartor utelämnas de!
Vi visslar runt i hyrbil på den lilla huvudön Sao Miguel, bara cirka 7 mil på längden. Vägarna slingrar sig och rallygenerna tar över, men folk kör fort, alldeles för fort här. Förödande vackert dessutom med branta klippor och utsiktspunkter till höger och vänster. Hortensia kantar de flesta vägar och vi har tur med vädret. Utomordentligt välordnade rastplatser finner man vid oväntat många utsikstplatser, och vi tar vår picknick där.

Första dagen kör vi standardutflykten till tvillingsjöarna Lagoa Azul och Lagoa Verde, två sjöar som bara åtskiljs av en väg men den ena ser helt grön ut och den andra helt blå. Är det så att den ena är algblommad och den andra inte tro? Fast någon säger att det beror på att i den ena speglar sig skogen och i den andra speglar sig himlen. Vem vet? Vi tar våra obligatoriska bilder av dem och den tredje sjön i närheten: svarta sjön. Kör sedan vidare till några småstäder vid kusten. Idyll, naturliga havsbassänger vid rätt tidvatten och bedövande vackert med vita hus, kyrkor i vitt kalksten och svart lavasten. Blå himmel förföljer oss:-) Och kor som sagt.

I stället för att fortsätta hem kör vi en utflykt till, i mitten av ön. Det blir en lång utflyktsdag men det gäller att utnyttja sin hyrbil med fria mil. Lagoa do Fogo är en kratersjö efter en vulkan med vild natur och spännande klimat. Det ligger ofta dimma, därav namnet som betyder eld. Tydligen är det den enda sjön man kan bada i, men det är en lång väg ner att gå så vi hoppar över det. Nu har det blivit kallt också! Lustigt är dock att precis när vi tittar på den enda sandstranden vid den enda badbara sjön i mulna vädret så skiner solen just på den stranden. Lagom länge för att hinna fotografera men inte mer.